Sätt stopp för sabotaget mot den personliga assistansen för funktionshindrade. Ändra fokus och ställ in siktet på fuskare och fifflare som hänsynslöst utnyttjar ett system som uppenbarligen har stora brister.

Skulle polisens misstankar om storleken på bedrägerierna vara korrekta, behövs inga omfattande förändringar av den personliga assistansen, då behövs det inga besparingar i miljardklassen.

Då räcker det med att sätta stopp för fusket och bedrägerierna.

Den senaste veckan har nyheterna dominerats av avslöjade bidragsfusk i mångmiljonklassen inom branschen personlig assistans.

Polisen i Halland har gripit ett antal personer som beviljats personlig assistans utan att vara handikappade och kvitterat ut miljonbelopp för att bedriva påhittad assistans. De som avslöjats hittills, och där åtal kommer att väckas, är enskilda bidragstagare.

Nu växer högarna av anmälningar och utredningen visar att assistansbolag ser ut att vara inblandade i bedrägerierna. Karl-Arne Ockell, utredningschef vid kriminalpolisen i Halland, menar att det handlar om organiserade grova bedrägerier.

I en radiointervju har han också basunerat ut att hans misstanke är att en tredjedel av all assistans som betalas ut är fejk, fusk och bedrägeri och att fifflet inte är begränsat till Hallandsregionen. Han tror att bedrägerierna pågår i en stor del av landet.

Vi, författarna till den här debattartikeln och ägarduo till Hjärnstyrkan Assistans AB, har bedrivit personlig assistans sedan 2002, efter att vår son drabbades av en medicinsk felbehandling och fick svåra hjärnskador som följd. Vi har idag 12 brukare och omkring 80 anställda assistenter.

Vår erfarenhet är att det är oerhört svårt för människor med funktionshinder att få personlig assistans i den omfattning som krävs för att de ska kunna få en dräglig tillvaro och ha en möjlighet att leva som alla andra – som det heter i programförklaringen till reformen personlig assistans.

Vår erfarenhet är att utredningar som görs för att man ska beviljas personlig assistans görs under mottot – minsta möjliga kostnad för stat och kommun och att den handikappades faktiska behov av assistans är underordnad krasst ekonomiskt tänkande.

Läkarintyg som lämnas in för att styrka behoven ifrågasätts och intygen måste vara mycket precisa och exakta. Råkar läkaren exempelvis skriva att brukaren bör – istället för skall - ha assistans på natten, kan man vara övertygad om att Försäkringskassans handläggare tolkar detta till brukarens nackdel - det vill säga att han/hon inte behöver assistans på natten. Många gånger ignoreras dessutom läkarintygen.

Så gott som alla våra assistansanvändare har tvingats till långvariga och segslitna överklaganden till Förvaltningsdomstolarna för att få rätt. I vartenda fall som är överklagat genom oss har assistansanvändaren också fått rätt och Försäkringskassan har tvingats att ändra sina beslut.
Det är för oss fullkomligt obegripligt hur fusk och fejk på det sätt som beskrivs i de olika fallen i Halland över huvud taget kunnat genomföras. Kontrollen – och den generella inställningen - från Försäkringskassan är i normalfallet inte till individens fördel och det krävs oerhört mycket för att en handikappad ska beviljas personlig assistans i tillräcklig omfattning.

Sett utifrån vår utgångspunkt och med vår erfarenhet finns det bara en rimlig förklaring till det som inträffat, och det är att Försäkringskassans handläggare inte gjort sitt jobb. För det kan väl inte vara möjligt att fifflarna fått inside-hjälp?
Personlig assistans har under 2000-talet genomgått en granskning av stora mått som resulterade i att LSS-utredningen lades fram för regeringen för några år sedan. Den primära orsaken till utredningen var att antalet assistanstimmar ökat kraftigt under 2000-talet och genom detta har statens kostnader för personlig assistans skenat iväg.

LSS-utredningen har resulterat i ett antal propositioner som samtliga går ut på att spara pengar, att minska antalet assistanstimmar och att göra det besvärligare att beviljas assistansersättning för den enskilde.

En del i granskningen satte också fokus på ett oklart regelverk inom skattelagstiftningen och diffusa regler om hur assistansersättningen kunde hanteras.

Av någon anledning var det fram till halvårsskiftet 2008 nämligen tillåtet att undanta en del av assistansersättningen från beskattning genom att lägga upp så kallade omkostnadskonton, konton som inte togs upp som en del av företagets intäkter.
Genom att anställa släkt och vänner med låga löner – eller att betala urusla löner - blev det stora belopp över på dessa konton. Detta innebar att brukaren själv kunde använda pengar till privat konsumtion, eller att släktingarna fick ersättning i form av svarta löner.

I en del fall såg också assistansföretagen till att få en del av kakan.
Den här problematiken har uppmärksammats, inte minst genom att några utpekade assistansbolag gjort stora vinster på assistansersättningen.

Det handlade i några fall om att 100-tals miljoner kronor genom olika ekonomiska transaktioner hamnade pengarna i fickorna på några få personer som ansåg att de hade bättre användning av pengarna än de funktionshindrade.

Nerikes Allehanda hade en artikelserie om detta i juni 2007.

Hanteringen av assistansersättningen på det här sättet stoppades 1 juli 2008.

Nu måste alla pengar som går till personlig assistans och där assistansanvändaren vänder sigredovisas genom att assistansföretaget som administrerar assistansen tar upp hela ersättningen i företaget och hanterar intäkter och utgifter som vanligt, precis som i vilken annan verksamhet som helst.

Men. Statens jakt på assistanstimmar och kostnader har fortsatt och i några propositioner har Försäkringskassan fått direktiv, direkt eller indirekt, att jaga timmar och pengar och att se till att det blir svårare att få personlig assistans.

Det finns otaliga exempel på assistansanvändare som plötsligt fått kraftiga minskningar av antalet assistanstimmar eller som i en del fall, helt blivit av med sin assistans.

Syftet med åtgärderna är uppenbarligen att statens kostnader för personlig assistans ska minska kraftigt. I LSS-propositionen talas det om besparingar på tre miljarder kronor per år.

Det finns mycket att säga om utgångspunkterna, beräkningarna och de ekonomiska slutsatserna i utredningen. I debatten kring besparingsåtgärderna menar många, med rätta, att det är svårt att veta hur stora samhällskostnader det skulle varit om inte den personliga assistansen fanns.

Utan assistans skulle handikappade nämligen få hjälp på något annat sätt, hemtjänst, olika former av alternativa boenden, serviceinrättningar – och vad skulle detta ha kostat?

Detta har inte utredningen om LSS tagit med i beräkningen.

Trots detta har det under de senaste åren skett en veritabel jakt på assistansberättigade för att minska antalet assistanstimmar och på så sätt trycka ned kostnaderna för personlig assistans.

Och nu kommer detta, polisanmälningar och åtal för regelrätta bedrägerier där personer som uppenbarligen inte är är ett dugg handikappade har fått personlig assistans. Företrädare för polisen tror/misstänker att det som avslöjats bara är toppen på ett isberg och att så mycket som en tredjedel av den totala assistansersättningen, om cirka 18 miljarder kronor årligen, skulle vara fusk och bedrägeri.
Skulle detta vara korrekt handlar det om en av de största bedrägerierna i svensk kriminalhistoria.

Nej, lägg ned arbetet med att sabotera den personliga assistansen för handikappade som verkligen behöver assistans. Ändra fokus och ställ in siktet på fuskare och fifflare som hänsynslöst utnyttjar ett system som uppenbarligen har stora brister och som drabbar handikappade som har personlig assistans, en grupp människor som redan har det besvärligt.

Skulle polisens misstankar om storleken på bedrägerierna vara korrekta, behövs inga omfattande förändringar av den personliga assistansen, då behövs det inga besparingar i miljardklassen.
Det räcker med att sätta stopp för fusket och bedrägerierna.