En viktigt utgångspunkt i ett modernt välfärdsamhälle är att alla medborgare ska behandlas med respekt och ges likvärdiga möjligheter. Människor med funktionshinder skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare. Det innebär att de ska ha möjlighet till utbildning och en varierande och rik framtid. Människor som är i behov av samhällets stödinsatser måste bemötas värdigt och med respekt.
Alla människor har rätt till en grundläggande social trygghet, oavsett ålder. För personer med behov av personlig assistans skall det finnas rätt till personlig assistans via statlig assistans­ersättning. Denna assistans måste kunna följa individen på fritiden, i hemmet, på resor och vid sjukhusvistelser. För personer med mindre behov skall det finnas möjlighet att få assistans som har den personliga assistansens kvalitet.
Idag finns det ingen nedre åldersgräns för rätten till assistansersättning. Man kan få assistansersättning även när hon eller han har fyllt 65 år, men bara om den är beviljad före 65 år. Detta upplever personer som har fyllt 65 år när behovet av assistans uppträder som en orättvisa. Dagens lagstiftning om assistansersättning är föråldrad när det gäller synen på assistansersättning efter 65 år.
Mot bakgrund av att alltfler kan antas vara i behov av assistans efter 65 år kommer att öka, är det angeläget att frågan om personlig assistans efter 65 års ålder ses över. Syftet ska vara att göra det möjligt att beviljas assistansersättning från Försäkringskassan även när man har fyllt 65 år.

Hans Olsson (S)
Ann-Christin Ahlberg (S)
Phia Andersson (S