När LSS (Lagen om stöd och service) kom 1994 sågs den som en befrielse för många människor med funktionshinder. Men den har också utnyttjats av oseriösa företag, till men för dem som verkligen behöver hjälpen.
Det var inte reglerna för de som har behov av stöd, som skulle skärpas, utan för de som missbrukade systemet. foto: Gunnar Ask/SCANPIX
Sveriges Radios Ekoredaktion avslöjar (17/11) att polisen i Halland nu jobbar med flera bedrägerier med assistansbidrag. Efter två utredningar började man inse att man bara skrapade på ytan.
Det handlar om olika former av fusk. Brukare som inte får lika många timmar som anges. Assistansföretaget stoppar mellanskillnaden i egen ficka. Man utnyttjar människor som är i stort behov av stöd.
Brukare som inte är handikappade, som delar ersättningen med företaget. Polisen i Halland menar att det kan röra sig om en tredjedel av den ersättning som betalas ut som är fusk. 10 miljarder.
Fusk och gråzonsaffärer i samband med assistansersättningen är inget nytt. 2007 skrev Nerikes Allehanda en reportageserie ”I vems ficka?”.
Man beskrev privata företag som gjorde miljonvinster, oseriösa företag som fuskade med ersättningen eller befann sig i farliga gråzoner.
Kommunerna däremot hade svårt att få ersättningen att räcka till. De som höll sig till kollektivavtal, som fick de svåra fall, som de privata företagen ratade.
Då lovade ansvariga politiker skärpta regler.
Men den striktare tolkning av lagen, som skulle ge mindre möjlighet till fusk av oseriösa och kriminella, har blivit till men för brukarna.
Med striktare bedömningar får fler och fler sin assistansersättning sänkt. Kuriren har tidigare beskrivit sådana fall. Hamnar ersättningen under 20 timmar försvinner den statliga ersättningen. Personen blir ett fall för kommunen.
Det här påminner om förflyttningen från sjuk- och arbetslöshetsersättning till socialbidrag. Kostnaderna flyttas från stat till kommun.
Men hur gick det med att stävja fusket? Illa, att döma av de utredningar som nu pågår i Halland med förgreningar runt om i landet. Cirka 30 fall.
Det tog tid innan Försäkringskassan tog oss på allvar, menar utredarna i Halland. Nu pågår dock parallella utredningar, försäkrar Försäkringskassans Stig Orustfjord, som menar att detta hotar legitimiteten för reformen.
Hur försäkringskassan kan godta ”smala” intyg för människor som sitter i rullstol, utan att begära en ny bedömning har han dock inget svar på.

De läkare från Örebro län, som nu går till storms mot det orimliga regelverk som följt i spåren av de nya sjukskrivningsreglerna (se sidan 8 dagens tidning), måste också undra.
Örebro läns läkarförening skriver en motion till Läkarförbundets fullmäktige. De vill dels att förbundet driver en förändring av rutinerna, men också att man kartlägger hur de nya rutinerna har påverkat läkarnas arbetsmiljö.
Distriktsläkaren Ann-Marie Terner, Karlskoga berättar hur en handläggare krävt att hon för en patient med depression skulle ”precisera vilka kriterier för diagnosen som är uppfyllda”. Man lägger sig i läkarnas profession.
Örebroläkarna är inte ensamma. Flera motioner till Läkarförbundet handlar om detsamma.
Försäkringskassehandläggare som känner sig pressade av de nya reglerna och ifrågasatta av allmänheten, har måhända inte tid eller ork att ifrågasätta om rullstolsburna, utan tidigare historik, verkligen är det.
Om fusket handlar om tio miljarder, eller en miljard som Försäkringskassan Stig Orustfjord anger, är inte lätt att veta. Organiserat är det, konstaterar Hallandspolisen, med inblandade privata assistansbolag.
Fusk och ren kriminalitet som drabbar de som behöver hjälp.
Försäkringskassans regelverk silar mygg i sjukförsäkringen och sväljer kameler i assistansbranschen.

(ledare i Karlskogakuriren)