Journalister är maktens megafoner
2011-03-25 17:43 | 
| 
| 
| |
Är dagens journalister megafoner åt makten? Finns det inget krav på att ifrågasätta uppgifter som kommer från ministrar, regering och riksdag innan det blir en artikel eller ett inslag i radio eller teve?
Frågan är berättigad efter ett tv-inslag, baserat på en Ekot-intervju med Maria Larsson, barn- och äldreminister (KD), om fusk med ersättningen för personlig assistans. I inslaget sägs att ett omfattande fusk pågår inom reformen personlig assistans och att tolv procent av kostnaderna, eller 2,4 miljarder kronor, är "fusk och överutnyttjande". Nu ska stödet för personlig assistans utredas.
Först och främst vill vi slå fast att vi också tror att det förekommer fusk inom personlig assistans och att det måste stävjas. Självklart. Fusk och bedrägeriger ska avslöjas och skurkarna ska straffas. Företag som sysslar med fusk ska också stoppas från att bedriva personlig assistans. Förhoppningsvis kommer processen som pågår med tillståndsprövning av alla företag inom personlig assistans medföra att företag som satt i system att fuska, städas bort. Senast 1 april ska alla som vill bedriva personlig assistans ansöka om tillstånd hos Socialstyrelsen.
Men när vi talar om de totala kostnaderna för personlig assistans gör journalister, politiker och utredare en tankevurpa av gigantiska mått. Medvetet eller aningslöst. Politiker och utredare säger att statens kostnader för personlig assistans ligger i storleksordningen 20 miljarder kronor om året.
För det första tar utredare och politiker inte med i beräkningen att en stor del av kostnaderna för personlig assistans går till löner. Försäkringskassan, som administrerar den statliga assistansersättningen, säger i sin vägledning att 87 procent av ersättningen ska gå till löner och lönebikostnader, vilket betyder 17,4 miljarder kronor. 17,4 av kostnaden på 20 miljarder kronor går alltså till löner och lönebikostnader. Dessa pengar fördelas mellan cirka 12,2 miljarder till löner och 5,2 miljarder till arbetsgivareavgifter och arbetsmarknadsförsäkringar.
Det betyder i sin tur att närmare åtta miljarder kronor går tillbaka till stat och kommun i form av löneskatter och arbetsgivareavgifter samt ytterligare en miljard till AMF-försäkringar. Det betyder att kostnaderna inte alls är 20 miljarder kronor årligen, utan 11-12 miljarder kronor. En väsentlig skillnad.
Dessutom måste utredare och politiker - och journalister - ställa sig en annan fråga. Om inte reformen personlig assistans fanns, hur skulle då alla funktionshindrade få den hjälp de har rätt till? Skulle det ske i form av kommunal hemtjänst? Eller någon annat form av stödinsatser? Någon form av stöd måste ändå stat och kommun ge till dessa människor. Om vi inte ska införa ättestupa vill säga.
Detta måste också tas med i beräkningen när vi talar om kostnaderna för personlig assistans. Sannolikt skulle det kosta stat och kommun betydligt mer än vad det gör idag, om inte den personliga assistansen fanns. Personlig assistans är sannolikt den bästa och mest ekonomiskt effektiva handikappreformen som genomförts i Sverige, om man vill ge handikappade möjligheten att leva ett värdigt liv.
Anders och Monika Grahn
Lägg till kommentar
| Fick rätt mot kommunen i förvaltningsrätten 2012-05-18 En kvinna i Jönköping vann mot kommunen i förvaltningsrätten och fick rätt till ledsagarservic [ ... ] |
| Daglig verksamhet nu som webb-TV 2012-05-10 Nu startar Fyris dagliga verksamhet i Uppsala kommun även webb-TV. Radio har man sänt sedan 2009. [ ... ] |
| Bengt Westerberg: Assistenten ska kunna uträtta ärenden ensam 2012-05-03 Med hjälp av sin assistent ska assistansanvändaren kunna utföra det som en normal person utan fu [ ... ] |
| Socialutskottet vill skynda på arbetet med LSS 2012-04-24 Socialutskottet vill att det pågående arbetet med frågan om personlig assistans för personer me [ ... ] |
Tidigare inlägg
|