Strid om utbildning inom LSS
Han menar vidare att det formellt sett inget är yrke att vara anställd som LSS-personal eftersom det inte finns någon av regeringen fastställd kompetenskrav. Kommunerna kan anställa vem som helst. Det senaste är att man flyttar över personal från äldrevården som inte orkar med sitt arbete där. Följden är att det finns en flora av titlar på de anställda på gruppbostäderna.
Han hävdar att regeringen har inte ens låtit utreda vilka som bör gälla. Såväl Socialstyrelsen som LSS-kommittén och Sveriges kommuner och landsting har påtalat kompetensbristerna för regeringen.
Det ligger något djupt odemokratiskt i att de kunskaper vi har inte når dem som arbetar inom området. De fullgör rutinmässigt sitt arbete utan att få veta varför eller förstå orsaken till den enskildes behov. Särskilt pinsamt är det stora gapet mellan verkligheten och vad LSS föreskriver. I den står det nämligen inte bara om kommunens skyldighet att "ha den personal som behövs för att meddela god omsorg", utan även att "personalen skall ha den utbildning och erfarenhet som kan krävas för varje specifik uppgift." Det torde vara den minst ålydda föreskriften av alla i LSS.
Grünewald menar att ansvaret för detta faller tungt på minister Maria Larsson som inte skapat förutsättningar för att kommunerna ska kunna följa lagen. Regeringen saboterar sin egen lag.
Inom andra yrken krävs utbildning och kompetenskrav i olika omfattning. Men av detta syns intet hos socialtjänstens personal. Varför? frågar han sig.
Svaret anser han ligga att det är ett lågavlönat kvinnoyrke som en samfälld dold politisk agenda inte vill röra vid. En i lag fastställd kompetensnivå skulle kosta för mycket.
Det är uppenbart att det behövs en grundläggande yrkesutbildning för dem som inte har en gymnasial sådan och en kvalificerad yrkesutbildning inom Yrkeshögskolan för anställning som personal enligt LSS. För redan anställda utan adekvat utbildning behövs en i varje fall halvårslång utbildning under vilken tid vikarien ersätts med statliga medel. Alla måste omgående få en kompetensutbildning.
Maria Larsson försvarar sig och menar att regeringen visst vidtagit åtgärder och säger att hon redan nu kan lova att hon kommer pröva möjligheterna att fastställa en tydligare vägledning för vilken kompetens som ska krävas för arbete inom LSS-verksamheter.
Hon säger att den decentraliserade struktur som finns i dagens verksamheter, ställer krav på god kompetens och på gott yrkeskunnande. Kommunerna har ansvar för att se till att personal med rätt kompetens kan rekryteras samt att personalen ges möjlighet till kompetensutveckling. Uppenbarligen klarar man inte den uppgiften särskilt väl.
Hon skriver vidare att det inte ligger till som Grunewald påstår, att regeringen inte vidtagit några åtgärder för att öka kvalitet och kompetens i de aktuella verksamheterna. Hon pekar bland annat på att tillsynen över verksamhet inom LSS och personlig assistans har förstärkts. I LSS har också införts möjligheter att utfärda föreläggande med vite om att avhjälpa sådana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att få de insatser de har rätt till samt möjligheter till återkallelse av tillstånd.
En omfattande psykiatrisatsning har också genomförts skriver hon. Det handlar om en mängd insatser tillsammans med huvudmännen inom områdena barn och unga, kompetens och kunskap, meningsfull sysselsättning och stärkt kvalitets- och utvecklingsarbete. Vidare har staten och Sveriges Kommuner och Landsting träffat en överenskommelse om stöd till en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten.
Målet är att brukarna ska få ta del av insatser som bygger på bästa tillgängliga kunskap. Inom ramen för denna ges ett nationellt stöd till regionala stödstrukturer för kunskapsutveckling. Mer behöver dock göras på området.
Kompetens är en mycket central fråga inom alla verksamheter inom LSS. Kompetens är en av de viktigaste förutsättningarna för att lagen ska kunna tillämpas så att rättssäkerhet i handläggning och kvalitet i utförandet ska kunna säkerställas och utvecklas.
LSS-kommittén redovisade i sitt slutbetänkande, Möjlighet att leva som andra, sina bedömningar som gäller prioriterade utvecklingsområden och kompetensfrågor. Av betänkandet framgår att kompetensfrågor är viktiga när det gäller stöd och service för personer med funktionsnedsättningar. Utredningens bedömning är att regeringen måste överväga en samlad och framtidsinriktad satsning på kompetensutveckling och långsiktig personalförsörjning inom funktionshinderområdet.
Senast uppdaterad (2011-04-04 09:34)






